Fräntorp

ARTIKEL OM FRÄNTORP AV S:A WILHELMSSON

De äldsta påträffade uppgifterna om Präntorp förekommer i Nya Lödöse
Tänkeböcker: År 1592 hade Anna. Hans Liffländera att svara för en skuld
på 12 daler till Anders i Frennetorp. År 1597 bekände Alf Andersson
inför rätten, att han och Kristoffer Olaöon stulit en röd kviga från
Laris i Frennetorp och medgav att han och hustrun samt "then synderen
Kristoffuer Olsson" hade slaktat samma kviga "uppe i Munchkebeckenn".
Straffet för grov stöld var den tiden hårt och rätten kunde icke fria •
hans liv, "wthann efftir lagen dömbdher thil galgie och grenn och ligga
ogiller för gerningenn sinn". En månad senare vart han dock benådad till
livet men utvisades från staden. Om han ändå uppenbarade sig där "så
skall hans förttiente straff stå öpidh wthann alla nådher". Kompanjonen
Kristoffer Olsson var då redan avrättad. [1]
Fräntorp uppträder sent i jordeböckerna, först 1638, och upptages då som
frälse med .-Erik Oxenstierna som ägare. Gården namnes ej bland skattehem-
manen i Örgryte på l500-talet, vilket tyder på att den redan då var frälse
och att de under 1590-talet nämnda Anders och Laris var frälsebönder.
Erik Carlsson Oxenstierna (16l6-1662), friherre till Eka och Lindö, herre
till Björne och Främmestad, var 1641 överste för Smålands kavallerirege-
mente och åren 1657-1660 landshövding i Skaraborgs län. Han var från 1643
gift med sin syssling Margareta Bielke af Åkerö (1622-1655) och efter
hennes död med Ebba Ulfsparre af Broxvik.
Det var denne Erik Oxenstierna, som hösten 1642 ihjälstack arkitekten
Simon De la Vallée på Stortorget i Stockholm. Den rättsliga följden för
Oxenstierna stannade vid, "att han för denna sak fick pardon den 18 febru-
ari 1643". [2]
År 1672 innehades Fräntorp, då kallat säteri, av Erik Oxenstiernas dotter
Sigrid (1649-1721) och hennes make, hovmarskalken friherre Axel Leijonsköld
(1640-1712). Detta par hade emellertid för pantat egendomen mot 1000 rdr
specie till landsbokhållaren lärs Håkonsson, som fick rätt "att efter god-
tycke och för säteri försvara den". [3] 1676 lagbjöds Fräntorp för Håkon-
son och 1678 blev han ägare. [4] 1696 betygades av rätten, att säteriet
var väl och försvarligt bebyggt. [5]
Om Håkonsson är antecknat, att han 1696 skänkte den altartavla, eom intill
1799 fanns i Örgryte gamla kyrka.
I jordeböckerna 1714/1715 noteras Håkonssons änka Anna Rödbeck som ägare
egendomen hade hon 1722 utarrenderad till trädgårdsmästaren Olof .Andersson.
som bättrade upp sina affärer genom att hålla krogrörelse där, vilket ej
såga med blida ögon av gästgivaren i Partille. Det blev rättegång och
Andersson ingav på fru Rödbecks vägnar en skrift, vari det heter, "att i
följd av dess salig mans undfångna sätesfrihet för hemmanet Fräntorp, för-
mnar hon att ingen kan taga från henne den nåd, som konung Carl XI henne
fölänt, att bygga på hennes eget,enär det är ingen förnar".
God dag - yxskaft, tyckte tydligen rätten, vare utslag lyder som följer
”Men som av K.M. nådigt förlänte sätesfriheten icke kan extenderas
såvida, att emot l664 års gästgivareordning krögeri den ordinarie gäst-
givarerörelsen till förfång dar hållas kan, så provar Tingsrätten för
skäligt, att denna krog, som icke mycket över 1/2 fjärdingsväg från
gästglvaregård belägen är, skall förbjudas." [6]
Den samtida Göteborgshistorikern Cederbourg antecknar 1739 landskamrer
Lars Håkonssons arvingar som ägare av frälsehemmanet Fräntorp, vilket
han beskriver som "en mycket vacker lägenhet". [7]
I 1730 års JB noterades borgmästare Lenberg Som ägare, varför han torde
varit en av dessa arvingar. Dan Lenberg, borgmästare i Vänersborg, hade
gården utarrenderad. I slutet av 1730-talet och början av 1740-talet
antecknas Oluf Arfwidsson som arrendator. I JB 1736 upptages ej mindre
än fem brukare: Oluf, Bengt, Truls, Gunilla och Per. År 1743 arrendeta-
des och beboddes Präntorp av I.H.RöhI. [8]
Lenberg antecknas ännu 1747 som ägare. Han arrenderade då ut egendomen
till jaktlöjtnanten Stephan Ståhle, som han anmälde för att mot kontrak-
tet ha låtit förfalla. [9] Enligt JB 1748 brukade Ståhle 1/3 av gården.
Rådman Sven Wenngren i Göteborg, själv från Vänersborg, var 1754 förmyn-
dare för Lenbergs dotter Anna Elisabet och sålde samma år Fräntorp till
körsnären i Göteborg Lars Quiding för 7000 daler silvermynt. [10]
Lars P. Quiding (1714-1789) hade 1743 vunnit burskap som buntmakare i
Göteborg. Som ägare av Fräntorp ville Quiding "skyndsamt från utrikes
ort införskriva pileträd till utplantering å Präntorps utmärker till
tunnband', men uppgav försöket på grund av grannarnas motstånd. [11]
Quiding och hans hustru Anna sålde 1770 Präntorp till superkargen Fred-
rik Bratt för 28.000 dir Stmt. I priset ingick på gården befintlig bo-
skap, åk- och körredskap, spannmål och viktualier.- Quiding inköpte
senare Vidkärr och ett par Torpagårdar.
Fredrik Bratt (1729-1793), son av rådmannen i Göteborg Jacob Bratt och
Sophia Schröder, var gift med Catharina jilargareta Minten, dotter av vin-
handlaren/traktören Johan Minten och Regina Werkamp. Bratt innehade
Fräntorp till sin död och sterbhusdelägarna efter honom intill 1800.
Handlanden Johan D;son Wetterling inköpte på offentlig auktion 1800 ett
helt mantal Fräntorp för 15.000 rdr rgs. Säljare var förutom änkan Bratt
sönerna J.J. och Pr.Bratt, magarna Jacob D. Wetterling (Johan D. Wetter-
tings son) och Peter Wennerholm samt omyndiga dottern Magdalena Bratt. [12]
Johan Danielsson Wetterling (1741-1804), son av handlanden i Göteborg
Daniel Wetterling och Maria Justina Jurgensson, hade 1763 vunnit burskap
som handlande i Göteborg och raedlemsskap l Handelssocietoton. Han var
gift med Catharina Maria Jacobsson, dotter av notarie Anders Jacobsson
och Rebecka Malmér.
Wetterling var under sista åren av 1790-talet redogörare för och till-
samman med P.P.Ekman och G.B.Santeesons Enka & Co ägare av Lisebergs
Sockerbruk. Han gick ur tiden 1804 och makan 1805. Sonen Jacob, ägare
av Böö, som han 1797 genom gåvobrev bekommit av föräldrarna, ärvde
Fräntorp.
Jacob Daniel Wetterling (1771-1822) vann burskap som handlande och för-
ening med Handelseocieteten 1805. Var gift med Sophia Regina Bratt
(1773-1845), dotter av ovannämnde Fredrik Bratt och Catharina M. Minton •
År 18l3 sålde Wetterling Präntorp till grosshandlaren och riksdagsmannen
Peter Malm. Köpeskillingen var 44.000 rdr rgs. Den stora skillnaden i
pris sedan 1800 får nog helt ses som en följd av den våldsamma inflatio-
nen under kontinentaltlden.
Sven Peter Malm (1779-1025), son av grosshandlaren och innehavaren av
landeriet Kvibergsnäs Jonas Malm, erhöll 1802 förening med Handelssocie-
teten i Göteborg och l8o4 burskap som handlande i staden. Han antecknas
från faderns död 1808 till 1811 tillsamman med äldre brodern Niclas Malm
som besittare av Kvibergsnäs. - Peter Malm var gift med Catharina Darin
(1779-1048), dotter av rådmannen Johan Göran Darin och hans maka Ulrica.
Peter Malm och Catharina Darin hade flera barn, vilka dock gick ur tiden
före fadern.
I bouppteckningen efter Malm, som avled på Fräntorp 3 sept.1825, värderas
hemmanet till 24.000 rdr b:co. Sterbhusdelägarna (änkefru Aiälm,. brodern
kommerserådet Kletas Malm, halvbrodern grosshandlaren Wilh.Malm samt
systrar och halvsystrar) sålde 1826 Präntorp till grosshandlaren David
Carnegie s:r för 17.010 rdr b;co.
David Carnegie s;r (1772-1837) var född i Skottland, son av köpmannen
George Carnegie och hans maka Susan Scott. George Carnegie hade under
1750-talet inflyttat till Göteborg och här bedrivit betydande import- och
exportaffärer men 1769 återflyttat till Skottland. Sonen David kom 1786
till Göteborg för att hos faderns gode vän Thomas Erskine och John Hall
s:r utbildas i handelsyrket. Både Erskine och Hall hade varit bokhållare
hos George Carnegie men 1766 bildat egen firma. David Carnegie visade
tydligen stora anlag för köpmansyrket, blev 1793 bokhållare i firman och
hade vid sekelskiftet 1800 nått sådan ställning hos John Hall s;r, att
han åtnjöt högre lön än någon hög svensk ämbetsman den tiden. [13]
År 1801 erhöll Carnegie burskap som handlande och förening med Handels-
societeten i Göteborg. Samma år ingick han äktenskap med Anna Christina
Beckman, dotter av göteborgsköpnannen Hans Jacob Beckman och Christina
Eleonora Åman. Genom giftet blev Carnegie besläktad med flera ledande
köpmän i staden.
Tillsamman med köpmannen Jan Lamberg grundade Carnegie l803 firman D.
Carnegie & Co men kvarstod, samtidigt i Den Hallska firman efter John
Hall seniors död 1802 t.o.m. 1806.
Davld Carnegie s:r har blivit mycket omtalad och omskriven och ej fått
sa vackert eftermäle för sitt hårdhänta agerande i Halls konkurshärva.
Konkursen och den efterföljande tjugoåriga processen väckte stor upp-
märksamhet och har som bekant lämnat stoff till både skillingtryck och
en roman. Krönikörer har under årens lopp mer eller mindre tillförlit-
ligt behandlat ämnet, innan en grundlig undersökning av tillgängliga
handlingar publicerades 1953. [14]
David Carnegies brorson David Carnegie j:r inflyttade 1830 från Skottland
till Göteborg och anställdes på farbroderns kontor.
David Carnegie j:r (1813-1890). son av sjökaptenen James Carnegie och
Margaret Gilllespie, erhöll 1835 burskap sorrn grosshandlare, l Göteborg och
förening med Handelssocleteten samt upptogs 1836 som delägare i firman
D.Carnegie & Co. Sistnämnda år inköpte han på konkursauktion de Lorentska
socker- och porterbruken vid Klippan.
David Carnegie s:r gick ur tiden 1837 cch makan 1840. Enda barnet, dottern
Susan Mary Ann (18l9-1859) ärvde den stora kvarlåtenskapen. Carnegies
familj hade sommartid bebott Fräntorp, men änkefru Carnegie inköpte kort
före sin död 1840 även Stora Torp. Den unga arvtagerskan ägde således
två sommarställen" i Orgryte. Hon gifte sig l845 med sin kusin David
Carnegi J:r, då änkling efter sin första maka Julie Zeuthen. Familjen
var sedan bosatt i Skottland
Fräntcrp hade 1837 värderats till 21.600 rdr b:co. men"är Garnegie 1849
sålde egendomen, var det för 33.333.1/3 rdr b:co. Köpare var löjtnanten
friherre Otto Reinhold Bennet (1813-1895).
Näste ägare blev lantbrukaren Theodord Noring, som 1859 köpte egendomen
för 80.000 rdr mt och 186l erhöll fastebrev, Noring kom emellertid på
obestånd och tvingades överlåta sin egendom till borgernärerna.
Borgmästare Johan Erik Reuterfeldt (1815-1880) köpte 1863 Fräntorp av
sysslomannen i Norings konkursmassa för 79.000 rdr rmt. Beuterfeldt inne
hade egendomen till 1873- då han sålde till carl Bengtson. Köpeskillingen
var då 80000 kronor.
Vid sekelskiftet 1900 övergick Präntorp till Säfveans A-B.
År 1926 försålde Säfveans A-B större .delen av sina jordegendomar till
staden. I försäljningen ingick även byggnader. Vid värderingen upptogs
byggnaderna på Fräntorps mark till värdet 65. 800 kronor, därav manbygg-
naden till 20.000 kr. Den beskrives då på följande sätt:
Manbyggnaden på Fräntorp är uppförd av plank på gråstensfot med källare.
utvändigt pinnad och kalkputsad samt försedd med tak av tegel på bräd-
botten, innehållande tillsamman 5 rum och 2 kök jämte ett vindsrum.
Huset är l mindre gott stånd." (Ur Stadsfullmäktiges handlingar 1926
nr 222).